S:t Laurentii kyrka

Kyrkan ligger i den äldsta delen av Falkenberg med välbevarande hus från 1700- och 1800-talen. Söder om kyrkogården låg stadens äldsta torg, idag bestående av Laurentiiparken och Gåsatorget.


Karta till kyrka och parkering




Historia


Kyrkans äldsta del uppfördes troligen omkring år 1300 och under 1400- eller 1500-talet förlängdes långhuset mot öster till nuvarande storlek. Under 1700-talet förändrades kyrkan väsentligt. Innertaket välvdes, fönstren förstorades och tornet erhöll den karaktäristiska huven, idag kopparklädd. I taket hänger votivskepp, Zenitha, snidat av Allan Bengtsson, Falkenberg, och skänkt till kyrkan 1974 av kyrkovärden Anna Skantze. Dopfunten av trä kan möjligen vara från 1500-talet. Den förgyllda duvan över dopfunten är från 1700-talet. Nummertavlan från 1700-talet

1892 övergavs S:t Laurentiidå Nya kyrkan vid järnvägsstationen invigdes. Kyrkan räddades undan rivning genom att kyrkorådet 1897 beslöt upplåta den till gymnastiklokal. Kyrkan försågs med ribbstolar och en bjälke tvärs över kyrkorummet som vilade på två pelare och från vilken sex klätterlinor hängde ner. 1922 togs gymnastikredskap m m bort och efter restaurering återinvigdes 1928 kyrkan på nytt. När byggnaden skulle återställas bestämdes det vid en kyrkstämma att man skulle undersöka om det möjligen kunde finnas kalkmålningar under väggarnas yttre putslager.

Kyrkan Som befarat fann man bilder ur Nya Testamentet med inskriptioner, och det visade sig att väggarna var täckta av kalkmålningar från 1500-talet. Forssén misstänkte att det också kunde finnas målningar under pärlsponten i taket. Kyrkorådet uppdrog åt byggmästare Janne Andersson att lyfta på några bräder i taket och på östra väggen, f.d. korväggen, för att se efter om där möjligen kunde finnas något men denne hittade ”lyckligtvis” ingenting. I oktober 1924 kunde man därför fatta beslut om att kyrkan skulle återställas i sitt gamla skick. Ett anslag om 3000 kronor beviljades för att ta fram målningarna på långsidorna. Arbetet anförtroddes åt konservator C L Lundin från Söderala i Hälsingland [konservator Larsson från Skövde hade hunnit avlida under tiden].