MTB

Det känns som om jag alltid har cyklat sen jag lärde mig denna fina konst.
Den frihet som infinner sig känner när man susar fram över asfalten eller på slingriga stigar är svår att överträffa. Men visst det är inte alltid man njuter, även med detta transportmedel finns tillfällen med punktering eller bärande av cykeln över berg och kärr, det är i stort som en del av livet självt, det finns både med och motgångar.

Körde under många år på en gammal 10-vxl Cresent som helt klart var konstruerad för landsvägen, en begränsning som jag vägrade acceptera och tvingade ut detta tunga och stela fordon på skogsstigarna.
Skaffade mig till slut en riktig MTB som var mer lämplig för skogen och härmed startade en ny del i mitt cyklande när jag fann skogens mer otillgängliga stigar som man då inte trodde kunde forseras på manuellt framdriven tvåhjuling.

Jag har under åren deltagit i ett tävlingar så som Bockstensturen i Varberg och Finnmarksturen i Ludvika. Det är en speciell känska att stå och vänta tillsammans med över 1000 andra cyklister och med en gemensam masstart strömma ut ur staden mot väntande utmaningar. För att inte tala om känslan när man efter timmars slitande kan spurta i mål med de sista krafterna och äntligen få vila den vid detta laget ganska ömma ändalykten